chubbyhubby

Hahahahaha alltså.
Jag har sålt min själ till djävulen.

Jag har så mycket gråt som bara ligger och lurar, och nu har allt slagit om och nu ASGARVAR jag åt allt istället. Sånt som inte ens är roligt. Inte roligt nånstans.
Typ.. "Du ser ut som Markoolio" HAHAHAHAHAHAHAHA Å HAHAHAHHAHA
Alltså ni fattar inte.

(Hoppsan.. Insåg just vilket drömfall jag vore för vilken psykolog som helst.)

Vet du vad? Jag tänker inte vänta på dig.
Du äger inte mig. Allt jag är för dig, är ett frågetecken. Tänk om jag inte vill vara det? Jag är större än så. Jag tänker inte vara din reserv. Jag är inte din jävla leksak, och jag tänker inte stå i din jävla kö.
Jag tänker inte vänta på dig.

För fattar du inte? Jag är inget frågetecken.
Jag är ett utropstecken.

Idag har jag gått i skolan. Som alla andra dagar. Det hände inte så mycket egentligen, förutom att jag fick världens värsta skavsår. (Alltså jag vet att ni antecknar.) Emma jag har bild på det, akta dig! Du ska få se hur wicked det var.
Sen har jag tittat på Dawn of the dead också. Eller tja, en timme av Dawn of the dead. Kvalitén på inspelningen började flippa ur och då flippade jag ur och stängde av.
Ja. Så det är det jag gjort idag.
Jag satt där. Tittade på blodiga zombies. Med mina köttiga skavsår.
Kände mig lite som en i gänget då, liksom.

Nu ska jag sluta snacka en massa skit och titta på The Hills istället. Mycket mer intelligent. (NOT)

Ciao cupcakes!

Du skrattade idag. Du tittade på mig idag, på riktigt.
Vi satt några centimeter ifrån varandra idag. Fem kanske? Jag mätte aldrig.
Vi satt nog fem centimeter ifrån varandra idag.
Vi frös idag. Jag slår vad om att dina händer var kalla.
Borde jag ha hållt din hand idag?
Borde jag ha värmt dina händer idag?

Vi satt fem centimeter ifrån varann idag och jag tog aldrig din hand.

Det otänkbara har blivit tänkt. Det ohändbara har hänt.

Crocs i franska Vouge.
En fråga på det bara, betyder detta alltså att min pappa har varit in fashion i snart ett år? Har han legat steget före hela tiden?

Aaaah jag är så jävla hungrig..

I alla fall, i och med att jag går i nian nu så ska jag snart välja gymnasium. Jag har aldrig panikerat (nytt ord?) så mycket över det, eftersom jag alltid har känt mig rätt säker på vad jag ska välja. Men nej nej, nu såhär nån månad innan hela cirkusen drar igång börjar jag tveka och flippa ur. Känns.. typiskt.
Jag har två val. Det ena är liksom ett säkert alternativ. Jag vet vad jag skulle läsa vidare på universitetet, jag vet vad jag skulle jobba som, och jag är ganska säker på att det skulle bli ganska bra.
Det andra är liksom lite mindre säkert. Jag vet ungefär vad jag skulle läsa på gymnasiet, jag har ingen aaaaning om vad jag skulle läsa på universitetet (kan man läsa två kurser? eller va?) och jobbet verkar ytterst ostabilt. Men det är nånting jag älskar. Men som sagt. Ostabilt. Det skulle antingen bli jävligt bra eller jävligt anus.

Ja.. Jag tänker för mycket. Speciellt när jag är hungrig.

Ni vet såna där virussökningar, fullständiga systemsökningar? Ibland, när man har ett litet virus eller så, så lyser det en röd skylt och så står det: kräver åtgärd. (I alla fall med Norton-skiten.) Det tycker jag är spännande. Jag vet att jag borde tycka det är förfärligt med virus som kan förstöra min dator, men allt jag kan tänka är: åh vad spännande. Undra vad det är för litet roligt virus som lyckats krypa in i min dator, genom min safety-sak. Spännande. Mycket spännande.
Antar att jag har anammat det här med att göra det bästa av situationen.

(På tal om det, mina strupbyxor fick en stor maska i helgen. Nu borde jag ju tycka att det är katastrofalt att mina kläder går sönder. Men jag säger bara: tack alexander wang för att du gjorde trasiga strumpbyxor acceptabla. Som sagt, jag har anammat det där.)

Alltså ok, jag har varit i Sthlm. Ska skriva ett långt inlägg om det sen. Måste bara säga en sak först.

Jag har stått typ tre meter ifrån denna man. Ni vet, the sartorialist.
Och jag inser det inte förrens.. nu.

Ok. Ska dela med mig lite av vad som snurrar i min hjärna just nu.

Jag vill att ni föreställer er en outfit. Vi börjar med ett par jeans. Ett par ljusa, utställda 70-tals jeans med hög midja. På fötterna sitter ett par riktigt höga Louboutin, minst 10 cm klack liksom. Vi slänger på en päls (fejk, ofc). Toppar det hela med ett par riktigt oversized solglasögon.
En fin outfit? Javisst.
Nått man skulle ha i skolan? Nej.

Och då undrar man ju.. varför inte? Egentligen? Visst, man skulle säkert bli helt mobbad, men varför ska man bry sig om vad dom tycker? Varför ska vi anpassa oss för deras skull?

Jag, och förmodligen alla andra som går på högstadiet i sverige, slänger väl bara på sig ett par jeans och en t-shirt när man ska till skolan liksom. Det är safe, man sticker inte ut, ingen kan retas för nått. Fast man egentligen har värsta idén i huvudet. Idén kanske innehåller mammas päls, den kanske innehåller en ny skitcool oversized kavaj, eller den kanske innehåller ett par killer heels. Men vi väljer ett par jeans och en t-shirt. Vi anpassar oss.

Varför tillåter vi oss själva att tappa bort vårat riktiga jag, varför tillåter vi oss själva att tappa bort vår stil? Varför gör vi det för nån annans skull? Varför anpassar vi oss?

Alltså ursäkta att jag skriver såna här långa och egentligen alldeles för värdelösa inlägg, men det är gör mig skitförbannad. Fo real. Så fort jag tänker på sånt här känner jag för att slänga på mig den där pälsen (om jag hade nån, dvs) och bara gå till skolan och kick some ass.
Men jag tar en t-shirt. Ett par jeans.
För jag, du, ni, vi väljer den säkra vägen.
Vilket vi egentligen inte borde tillåta oss själva att göra.
Vi borde svänga av.

Hmm jag håller på att fila på ett inlägg jag tänkte skriva sen. Nått jag tänkt på ett tag. Men jaja, nu måste jag springa. Fotboll på G!

Klockan är snart tio. Det betyder att det snart är 2 timmar kvar tills det är måndag.

Det är två timmar kvar tills jag officiellt går i 9C.

Känslan börjar redan smyga sig på folk. Så gott som alla 9C:are sitter väl just nu och glor på schemat. Dom flesta verkar vara oändligt upprörda, faktiskt. Själv är jag ganska nöjd. Men alla andra verkar helt galna, om det här vore en film skulle alla springa runt men armarna i luften och skrika om det nya schemat och papper skulle flyga hit och dit. Men nu är det inte en film. Så folk skriver saker i stil med: "aah jag kommer döööö!" på bilddagboken istället.

Men det är nära nu. Om några timmar sitter vi där, på rad i dom nya bänkarna. Alla är lite nervösa. Alla har gjort sig lite extra fina, kanske har på sig en ny tröja eller sprejat sig med extra mycket parfym (som kväver den stackars bänkgrannen).
Vi sitter där. På rad.
Vi har precis börjat nian.
För vissa kommer det här vara en nystart. En ny termin. Nytt år, nya möjligheter. Möjligheter att förbättra sig, utveckla sig. För vissa kommer varje dag vara ett oskrivet blad som dom tänker fylla med nya tankar, idéer och mål.
För vissa är nian bara en fortsättning på den oändliga dimman skolan har varit för dom. Samma krav lärarna tynger deras axlar med. Samma ångest. Samma helvete.

Men jag tänker vara en människa i den första gruppen. Jag tänker fylla mina oskrivna blad med tankar. Idéer. Mål.
Nytt år. Nya möjligheter.

Jag är ju sån här fotbollsnörd då.
Tänkte kanske försöka smitta av mig lite.

Så allihopa, TAGGA!

Om man kunde liksom slita ut sitt hjärta och bara hoppa på det och kasta det i väggen och sen kanske slänga in det i en mixer.. ja, då skulle jag nog göra det just nu.

Idag har solen lyst och idag har jag tänkt på killar i kostym. Mmmhhm!

kanske världens bästa t-shirt

För några dagar sen råkade jag ta sönder ett glas genom att typ.. hålla i det.
Jag är själv imponerad över mina dolda talanger.

Våra dörrar och väggar är inte särskilt ljudisolerade här. Ibland leder det till lite mindre bra saker - till exempel som att om nån går på toan som ligger precis brevid mitt rum, så hör jag allt. Alltså.. allt.
Ibland leder det till lite bättre saker.
Min brors kompis pratar i telefon med sin flickvän och såklart hör jag varenda ord (alltså, jag hörde till och med flickvännen) och efter en stund säger han:
"Vad gör du, hostar du? (paus) Vadå andas? Det var ju som att öppna en dörr till en klinik med tuberkulossjuka patienter."


Jag fnissade. För mig själv.

Gode Gud, gör så att all copyright på denna illustration försvinner. Gör sen så att Gallerix kopierar den och gör den till en tavla för kanske.. 200 spänn sådär. Då vore jag ganska glad och nöjd. Amen!

Den här låten heter Sugar Daddy och användes på Dior Couture Fall 2008. Behöver jag säga nått mer?
(Jo jag måste nog säga att det är det bästa på.. lång tid.)

När vi ändå är inne på det här med höstkläder.
Den här koftan från Burberry jag dreglat över sen.. ja, förra hösten, typ.
Och jag vet inte riktigt varför, egentligen. Allt jag vet är att den borde hänga i min garderob.

Om vi säger såhär: jag skulle inte bli ledsen om nån vacker själ skulle vilja ge mig dessa skor. Dom skulle vara ganska perfekta till hösten. (Fast tänk er utan den där remmen, som här) Ska tydligen vara väldigt sköna också. Ser ni, allt talar för att jag måste köpa skorna! 399 enkronor på Din Sko.
(Det faktum att jag skulle bli 1.80 tycker jag vi blundar för en stund.)

Alltså ååååh.. Heath. Världens bästa Heath.. Det finns inte ord.

Ida Sjöstedt samarbetar med Monki.
I Örebro finns inte Monki.

Hee.. hee...

Haha hörni! För ett tag sen, i ett av mina mest uttråkade ögonblick, testade jag det här med mittbena.
Jag vettefan vad jag ska tycka alltså. Själva resultatet har jag inte så mycket kommentarer om, egentligen.
Men jag menar.. mittbena. Ni hör ju själva. Det kan man fan inte ha.

Vill bara meddela en sak. Jag håller på att detoxa mig själv just nu. (Och nej jag menar inte att jag dricker grönt té till frukost-lunch-middag, utan jag detoxar liksom.. i själen)
Ut med skiten och in med nått nytt, nått bättre.

Jag tänker på vad jag vill göra med livet egentligen. Vem jag vill vara. Vad i mitt liv som är värt att sparas - och vad som borde slängts för längesen. Vilka personer jag verkligen vill vara nära, och vilka som egentligen bara gör mig illa.

Vi kan se det som ett.. försenat nyårslöfte liksom. Som startar den 18 augusti.
Så den 17 augusti kan ni förvänta er ett långt och djupt inlägg. När jag har rensat klart i min skalle.
Rensat ut skiten. Tagit in nånting nytt. Nånting bättre.

(PS. Min dator har flippat ur totalt. Jag tror det är virus. Men jag - datorsnillet - håller på att fixa't.
So the blogging can go on!)

Long time no see. Sofia Lockerud är en klok tjej och igår talade vi om mycket nyttigt!
En bra dag helt enkelt.