chubbyhubby

Klockan är snart tio. Det betyder att det snart är 2 timmar kvar tills det är måndag.

Det är två timmar kvar tills jag officiellt går i 9C.

Känslan börjar redan smyga sig på folk. Så gott som alla 9C:are sitter väl just nu och glor på schemat. Dom flesta verkar vara oändligt upprörda, faktiskt. Själv är jag ganska nöjd. Men alla andra verkar helt galna, om det här vore en film skulle alla springa runt men armarna i luften och skrika om det nya schemat och papper skulle flyga hit och dit. Men nu är det inte en film. Så folk skriver saker i stil med: "aah jag kommer döööö!" på bilddagboken istället.

Men det är nära nu. Om några timmar sitter vi där, på rad i dom nya bänkarna. Alla är lite nervösa. Alla har gjort sig lite extra fina, kanske har på sig en ny tröja eller sprejat sig med extra mycket parfym (som kväver den stackars bänkgrannen).
Vi sitter där. På rad.
Vi har precis börjat nian.
För vissa kommer det här vara en nystart. En ny termin. Nytt år, nya möjligheter. Möjligheter att förbättra sig, utveckla sig. För vissa kommer varje dag vara ett oskrivet blad som dom tänker fylla med nya tankar, idéer och mål.
För vissa är nian bara en fortsättning på den oändliga dimman skolan har varit för dom. Samma krav lärarna tynger deras axlar med. Samma ångest. Samma helvete.

Men jag tänker vara en människa i den första gruppen. Jag tänker fylla mina oskrivna blad med tankar. Idéer. Mål.
Nytt år. Nya möjligheter.