oshit
Jag har bytt blogg. Vet inte varför. Hejdå!
it's bitchin'
Typer av personer som jag stör mig på:
1. Mammor som är helt äckligt sliskiga med sina barn. Typ, skriver i en blogg:
Min lilla prinsessa sussar så sött nu. Vi åt korv med makaroner tidigare men hon slängde bara korvarna på golvet hehe, gullungen. Har förresten hittat en underbar säng-gavel, med rundade kanter så att inte lilla pluttan slår i sitt lilla lilla huvud i vassa kanter. Ja stackars lilla plussenussegullan.
AAAH! SKAFFA ETT MOTHER F-ING LIV!!!
2. Folk som håller på med saker som dom inte brinner för. Typ jeans-killen på Lager 157. Han bara svarar lite lagom trevligt och korrekt när folk frågar honom om jeansen. VAFALLS! Du jobbar ju på jeansavdelningen idiot, du ska ju skina upp som en sol när folk frågar dig om jeans. Det ska värma lite i hjärtat. Du ska bli entusiastisk och hoppa omkring bland alla högar av jeans och bara kasta fram massa olika modeller, storlekar och färger. Annars kan det ju kvitta.
3. Personer i mjukisbyxor. Kommetarer överflödiga.
1. Mammor som är helt äckligt sliskiga med sina barn. Typ, skriver i en blogg:
Min lilla prinsessa sussar så sött nu. Vi åt korv med makaroner tidigare men hon slängde bara korvarna på golvet hehe, gullungen. Har förresten hittat en underbar säng-gavel, med rundade kanter så att inte lilla pluttan slår i sitt lilla lilla huvud i vassa kanter. Ja stackars lilla plussenussegullan.
AAAH! SKAFFA ETT MOTHER F-ING LIV!!!
2. Folk som håller på med saker som dom inte brinner för. Typ jeans-killen på Lager 157. Han bara svarar lite lagom trevligt och korrekt när folk frågar honom om jeansen. VAFALLS! Du jobbar ju på jeansavdelningen idiot, du ska ju skina upp som en sol när folk frågar dig om jeans. Det ska värma lite i hjärtat. Du ska bli entusiastisk och hoppa omkring bland alla högar av jeans och bara kasta fram massa olika modeller, storlekar och färger. Annars kan det ju kvitta.
3. Personer i mjukisbyxor. Kommetarer överflödiga.
70 miles away
Jackie loves the foreign boy
hola, taco!
Hahahaaaaa åh That 70's show saves the day. Saves alla the days.
hola, taco!
Hahahaaaaa åh That 70's show saves the day. Saves alla the days.
you.. speak prada?
Emma! Titta på den där trailern.
För jag kommer tvinga dig att gå med mig på den filmen vare sig du vill eller inte.
Ni vet när hon går där och stryker med fingertopparna på tröjorna i affären..
Mmm. Sånt värmer mitt hjärta.
jag är inte bakom flötet
"Nelly Kim Furtado (born December 2, 1978) is a Canadian singer-songwriter, record producer, actress and instrumentalist, who also holds Portuguese citizenship."
"Força" (Portuguese) (English: "Strength") is a pop song written by Portuguese-Canadian singer Nelly Furtado, and Gerald Eaton and Brian West for Furtado's second studio album Folklore (2003). It is sung mainly in English, with the chorus completely in the Portuguese language. It was produced by Track & Field and received a positive reception from music critics. Released in June 2004, the song was chosen as the official anthem of the 2004 European Football Championship held in Portugal."
HON HAR GJORT EN LÅT PÅ PORTUGISISKA OK!!! DEN OFFICIELLA EM-LÅTEN FRÅN PORTUGAL, OOOOK!!
HON ÄR FUCKING PORTUGIS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
forget december
Audrey Hepburn hade ett rådjur som husdjur. Hur fint?!
famous last words
För ett tag sedan var jag och Emma på bio. Vi såg Love Guru och den var bra och lite ha-ha och så men det är inte det jag ville komma fram till! Nej, det jag ville säga var, att typ det enda jag kunde tänka på under hela filmen var hur jääävla snygg Jessica Alba är. And this doesn't make me lesbian, you guys. Jag menar, titta här:
Jag vet att ni också blir lite fnittriga.
Jag vet att ni också blir lite fnittriga.
hey ya!
falling slowly
Alltså ok, jag har varit i Sthlm. Ska skriva ett långt inlägg om det sen. Måste bara säga en sak först.
Jag har stått typ tre meter ifrån denna man. Ni vet, the sartorialist.
Och jag inser det inte förrens.. nu.
Jag har stått typ tre meter ifrån denna man. Ni vet, the sartorialist.
Och jag inser det inte förrens.. nu.
i saw life turn into a tv-show
Ok. Ska dela med mig lite av vad som snurrar i min hjärna just nu.
Jag vill att ni föreställer er en outfit. Vi börjar med ett par jeans. Ett par ljusa, utställda 70-tals jeans med hög midja. På fötterna sitter ett par riktigt höga Louboutin, minst 10 cm klack liksom. Vi slänger på en päls (fejk, ofc). Toppar det hela med ett par riktigt oversized solglasögon.
En fin outfit? Javisst.
Nått man skulle ha i skolan? Nej.
Och då undrar man ju.. varför inte? Egentligen? Visst, man skulle säkert bli helt mobbad, men varför ska man bry sig om vad dom tycker? Varför ska vi anpassa oss för deras skull?
Jag, och förmodligen alla andra som går på högstadiet i sverige, slänger väl bara på sig ett par jeans och en t-shirt när man ska till skolan liksom. Det är safe, man sticker inte ut, ingen kan retas för nått. Fast man egentligen har värsta idén i huvudet. Idén kanske innehåller mammas päls, den kanske innehåller en ny skitcool oversized kavaj, eller den kanske innehåller ett par killer heels. Men vi väljer ett par jeans och en t-shirt. Vi anpassar oss.
Varför tillåter vi oss själva att tappa bort vårat riktiga jag, varför tillåter vi oss själva att tappa bort vår stil? Varför gör vi det för nån annans skull? Varför anpassar vi oss?
Alltså ursäkta att jag skriver såna här långa och egentligen alldeles för värdelösa inlägg, men det är gör mig skitförbannad. Fo real. Så fort jag tänker på sånt här känner jag för att slänga på mig den där pälsen (om jag hade nån, dvs) och bara gå till skolan och kick some ass.
Men jag tar en t-shirt. Ett par jeans.
För jag, du, ni, vi väljer den säkra vägen.
Vilket vi egentligen inte borde tillåta oss själva att göra.
Vi borde svänga av.
Jag vill att ni föreställer er en outfit. Vi börjar med ett par jeans. Ett par ljusa, utställda 70-tals jeans med hög midja. På fötterna sitter ett par riktigt höga Louboutin, minst 10 cm klack liksom. Vi slänger på en päls (fejk, ofc). Toppar det hela med ett par riktigt oversized solglasögon.
En fin outfit? Javisst.
Nått man skulle ha i skolan? Nej.
Och då undrar man ju.. varför inte? Egentligen? Visst, man skulle säkert bli helt mobbad, men varför ska man bry sig om vad dom tycker? Varför ska vi anpassa oss för deras skull?
Jag, och förmodligen alla andra som går på högstadiet i sverige, slänger väl bara på sig ett par jeans och en t-shirt när man ska till skolan liksom. Det är safe, man sticker inte ut, ingen kan retas för nått. Fast man egentligen har värsta idén i huvudet. Idén kanske innehåller mammas päls, den kanske innehåller en ny skitcool oversized kavaj, eller den kanske innehåller ett par killer heels. Men vi väljer ett par jeans och en t-shirt. Vi anpassar oss.
Varför tillåter vi oss själva att tappa bort vårat riktiga jag, varför tillåter vi oss själva att tappa bort vår stil? Varför gör vi det för nån annans skull? Varför anpassar vi oss?
Alltså ursäkta att jag skriver såna här långa och egentligen alldeles för värdelösa inlägg, men det är gör mig skitförbannad. Fo real. Så fort jag tänker på sånt här känner jag för att slänga på mig den där pälsen (om jag hade nån, dvs) och bara gå till skolan och kick some ass.
Men jag tar en t-shirt. Ett par jeans.
För jag, du, ni, vi väljer den säkra vägen.
Vilket vi egentligen inte borde tillåta oss själva att göra.
Vi borde svänga av.
a rush of blood to the head
Idag har solen lyst och idag har jag tänkt på killar i kostym. Mmmhhm!
the grass is greener on the other side
kanske världens bästa t-shirt
maps
Våra dörrar och väggar är inte särskilt ljudisolerade här. Ibland leder det till lite mindre bra saker - till exempel som att om nån går på toan som ligger precis brevid mitt rum, så hör jag allt. Alltså.. allt.
Ibland leder det till lite bättre saker.
Min brors kompis pratar i telefon med sin flickvän och såklart hör jag varenda ord (alltså, jag hörde till och med flickvännen) och efter en stund säger han:
"Vad gör du, hostar du? (paus) Vadå andas? Det var ju som att öppna en dörr till en klinik med tuberkulossjuka patienter."
Jag fnissade. För mig själv.
Ibland leder det till lite bättre saker.
Min brors kompis pratar i telefon med sin flickvän och såklart hör jag varenda ord (alltså, jag hörde till och med flickvännen) och efter en stund säger han:
"Vad gör du, hostar du? (paus) Vadå andas? Det var ju som att öppna en dörr till en klinik med tuberkulossjuka patienter."
Jag fnissade. För mig själv.
jack fuckin' twist
Alltså ååååh.. Heath. Världens bästa Heath.. Det finns inte ord.
varför?
"just to get up, and get dressed, is a fight."
Titta på den här videon. Och tänk efter.
Är det synd om er för att ni har en dålig hårdag?
Är det synd om er för att ni vaknat upp med en ny finne?
Är det synd om er för att ni gått upp ett kilo?
Är det synd om er?
Ni lever. Ni är friska. Ni är hela. Det är inte synd om er.
(om ni är känsliga, titta inte på videon. vissa kan tycka att den är jobbig och svår att titta på.)
it's not the fall that hurts
http://www.na.se/artikel.asp?intId=1363369&wpa=nafver-till-djurgarden--johansson-till-osk
Men. Är ni sega eller? ;)
Men. Är ni sega eller? ;)
i'd walk a thousand miles
En klassiker.
human tetris
GENIALISKT!
vi = jag
Matthew McConaugheyaughy (ALLTSÅ OM NÅN KAN STAVA HANS NAMN SKA NI FAN HA NOBELPRISET!!!!) har fått en son. Ååååh vad puttinuttigt, vad snygg han kommer bli när han blir stor, yada yada yada..
Nej. Det är inte sånt vi tänker på här i chubbyhubby.blogg.se.
Vi undrar vad Matthew går på egentligen. Titta in hans ögon. Noga. Hasch? Kokain? Vad ser ni? Allt vi vet är att vi inte skulle vilja möta honom i en mörk gränd. Tänk er dom där ögonen i en mörk gränd. Det galna leendet.
Nej.
