with or without you
Det här skrev jag för lite mer än ett år sen, den 26 juni 2007, 22:55.
Jag saknar dig redan.
Visst kände du att jag släppte taget? Visst kände du att mina svettiga händer sakta släppte sitt krampaktiga tag om ditt hjärta? Säg mig, kändes det som att ditt hjärta äntligen får slå i sin egen takt? Kände du frihet och lättnad? Kändes det som om nånting tungt lyftes bort från dina axlar, kunde du äntligen gå stolt med rak rygg?
Eller känner du som jag? Känns det som om nånting viktigt har lämnat dig? Hör du också hur dina hjärtslag ekar i ditt numera tomma skal? Känns det som att du måste fylla tomrummet med nånting nytt, någonting betydelsefullt, nu när ditt livs största kärlek har lämnat din själ åt att dö?
Du hör min ångest som studsar mellan orden. Och kanske snurrar samma tankar i din hjärna nu. Jag hoppas det. Jag hoppas att ditt hjärta känns trasigt nu, precis som mitt. Jag hoppas att dina svarta tankar trasslar ihop sig och kväver dig, precis som mina. Jag hoppas att du lider nu, precis som jag. Jag hoppas att du saknar mig på precis samma sätt som jag saknar dig. För jag vill inte vara ensam om att känna mig ensammast i världen just nu.
Men jag har släppt dig. Så spring, medans du kan. Spring ut ur mina tankar, ut ur mitt hjärta. Spring ut ur min värld. Spring.
Den 26 juni 2007, 22:55, visste jag inte att du ett halvår senare skulle träffa nån annan. Du träffade nån annan och hon är allt jag inte var.
Du sprang.
Jag saknar dig redan.
Visst kände du att jag släppte taget? Visst kände du att mina svettiga händer sakta släppte sitt krampaktiga tag om ditt hjärta? Säg mig, kändes det som att ditt hjärta äntligen får slå i sin egen takt? Kände du frihet och lättnad? Kändes det som om nånting tungt lyftes bort från dina axlar, kunde du äntligen gå stolt med rak rygg?
Eller känner du som jag? Känns det som om nånting viktigt har lämnat dig? Hör du också hur dina hjärtslag ekar i ditt numera tomma skal? Känns det som att du måste fylla tomrummet med nånting nytt, någonting betydelsefullt, nu när ditt livs största kärlek har lämnat din själ åt att dö?
Du hör min ångest som studsar mellan orden. Och kanske snurrar samma tankar i din hjärna nu. Jag hoppas det. Jag hoppas att ditt hjärta känns trasigt nu, precis som mitt. Jag hoppas att dina svarta tankar trasslar ihop sig och kväver dig, precis som mina. Jag hoppas att du lider nu, precis som jag. Jag hoppas att du saknar mig på precis samma sätt som jag saknar dig. För jag vill inte vara ensam om att känna mig ensammast i världen just nu.
Men jag har släppt dig. Så spring, medans du kan. Spring ut ur mina tankar, ut ur mitt hjärta. Spring ut ur min värld. Spring.
Den 26 juni 2007, 22:55, visste jag inte att du ett halvår senare skulle träffa nån annan. Du träffade nån annan och hon är allt jag inte var.
Du sprang.
Kommentarer
Postat av: emma
vet jag vem det syftar på? :(
Postat av: emma
så väldigt fin!
Postat av: moa
ja det antar jag väl..
Postat av: Matilda
men...moa? det var fint skrivet. det var...jättefint skrivet. vet jag vem det är? :(
Postat av: moa
matilda: njae, jag skulle inte tro det..
Trackback
